Jag är helt förbluffad över att det fortfarande finns någon som kollar denna blogg trots att den inte har uppdaterats på typ ett år... MEN DE GÖR MIG LITE GLAD I HJÄRTAT!<3 

 

Mitt liv flyger ifån mig och jag känner mig mest som en statist i någon annans liv, man hänger inte med och de känns som att man hela tiden är under vattenytan men aldrig kan ta sig upp. Ibland är man djupare ner, andra gånger närmar man sig attenbrynet men jag tycks aldrig komma upp ovanför. Jag längtar efter ett lov så att jag kan få stanna till och spela huvudrollen i mitt liv igen, istället för nån annan...

 

Från en ensam själ som måste lära sig simma